Konstig vecka

Tycker det har varit en konstig vecka. Jag vet inte varför, egentligen har det väl inte hänt nåt jättekonstigt. Men det har varit väldigt känslomässigt omvälvande. Att acceptera för sig själv att senaste året varit extremt påfrestande med så hemskt mycket oro och funderingar över barnen och allt det andra. Till slut tar allt det där ut sin rätt och man kommer till en gräns där man inser att man faktiskt behöver hjälp. Man... jag, alltså. Sen har jag och David pratat mkt om hur vi ska bäras åt för att hjälpa varandra på bästa sätt mitt i allt. Det är så himla skönt att ha honom. Det är väl som så att just nu är jag den som behöver lite mer hjälp, och då vet jag att han verkligen finns där för mig.

Sigges envisa infektion sitter som berget. Två veckor nu har det runnit tjockt gult från både näsa och ögon. Utöver det att det naturligtvis är synd om honom som inte mår bra, blir jag dessutom väldigt isolerad. Man kan ju inte direkt ta ut honom bland folk... Sliter som ett djur för att få ner sockret. Ökat basaldosen, han får massor mer till måltiderna. Trots detta tycksa han aldrig koma under 15. Jag som hoppats att nästa Hba1c skulle ha blivit lite bättre. Skulle så gärna vilja komma under 7,5 men det lär ju inte ske denna gången heller.

Vi tar ju inte så mkt socker på Viggo eftersom han ligger så väldigt stabilt. Däremot kollade jag efter frukosten häromdagen och då hade han nästan 14. Vill inte att vi ska behöva börja med måltidsinsulin för honom. Ska göra ett par ordentlige sockerkurvor innan v i träffar Gun i maj.

Förra helgen bestämde vi oss för att inte ta ett enda socker på Rasse på 2-3 veckor. Vi har ju sett att han legat kvar stabilt när vi tagit, även om det finns avstickare uppåt. Men inte tillräcklig för att slå på stora trumman, så det får helt enkelt ligga i träda ett tag. Vi kan inte göra något ändå.

Mamma och Pappa är iväg på resa. Förra helgen flög de till Dubai för att åka på kryssning. De verkar ha det fantastiskt med värme, spännande utflykter och massor av mat. Vi får väl se om de kan flyga hem på måndag som det är tänkt...Jag, David, Rasmus och Viggo var på kryssning i Västindien för några år sedan. Vilken semester!!


               






                                                 

Kommentarer
Postat av: Ingrid

Hej kära Tove!

Läser din blogg, och trots att det var länge sen vi träffades live, så hör jag din röst när du skriver. Tänker mycket på dig och både gråter och skrattar när jag läser dina tankar.

Många kramar till er!

Ingrid

Ps, vi tänker komma o hälsa på när den gula snoren försvinner, om det passar för er ds

2010-04-18 @ 20:16:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0