Påskbubbla
Tack Mh för visad omsorg, det har inte hänt grabbarna nåt.
Det är så mycket hela tiden, kännslorna rasar upp och ner. Ibland blir det bara för mycket och då känner jag att jag måste backa ett steg och låta allt landa. Konstigt nog är det ju lite dubbelt detta att skriva om det som händer och sker. Även om jag mår bra av det, är det ju också som så att när man sätter händelserna och kännslorna på pränt blir de verkigt verkliga. Ibland kan jag läsa det jag skrivit och undra om det verkligen är mitt liv det handlar om.
Det har varit en hemskt skönt långledighet. Det är så väldigt ,väldigt skönt att ha David här hemma. Ibland kan jag önska att vi kunde skapa oss en liten bubbla här hemma. Bara vara vi i familjen tillsammans jämnt. Lätt att säga nu när det är lugnt och fridfullt :)
Hursomhelst, helgen har varit fylld av: förkylda barn, underbara vänner, goda middagar, inställda middagar, gott vin, alldeles för lite godis, altanbygge, påskmust (både vanlig och light)och en rejäl dos vårkännslor.
Klart att även diabetesbarn ska ha påskägg, kändes som en utmaning för att det skulle passa de olika behoven.
Sigge som visst kan äta lite godis, han kan ju kompenseras med insulin, men det känns ändå inte så himla käckt. Inte minst för att han är så liten och ännu inte borde äta godis. Rasmus ska provoceras lite extra enl Gun, så han kan gott äta godis. Viggo å andra sidan, han blir ju bara hög, vi kan ju inte kompensera honom, alltså är det extra viktigt vad han får i sig.
Jag och Farmor diskuterade oss fram till en lösning som kändes bra. Liten tablettask och en legobil.
Imorgon ska Viggo operera körteln bakom näsan. Inte direkt nervös men lite småjobbigt är det allt. Aldrig kul att se sitt barn sövas. Diskuterade med avdelningen i torsdags ang Viggo och hans insulin. Återigen inser man att vi verkligen är experter på diabetesen hos våra barn. Nånstans tar man för givet att vården självklart kan det här. Men vissa saker vet vi bara bäst...
Det är så mycket hela tiden, kännslorna rasar upp och ner. Ibland blir det bara för mycket och då känner jag att jag måste backa ett steg och låta allt landa. Konstigt nog är det ju lite dubbelt detta att skriva om det som händer och sker. Även om jag mår bra av det, är det ju också som så att när man sätter händelserna och kännslorna på pränt blir de verkigt verkliga. Ibland kan jag läsa det jag skrivit och undra om det verkligen är mitt liv det handlar om.
Det har varit en hemskt skönt långledighet. Det är så väldigt ,väldigt skönt att ha David här hemma. Ibland kan jag önska att vi kunde skapa oss en liten bubbla här hemma. Bara vara vi i familjen tillsammans jämnt. Lätt att säga nu när det är lugnt och fridfullt :)
Hursomhelst, helgen har varit fylld av: förkylda barn, underbara vänner, goda middagar, inställda middagar, gott vin, alldeles för lite godis, altanbygge, påskmust (både vanlig och light)och en rejäl dos vårkännslor.
Klart att även diabetesbarn ska ha påskägg, kändes som en utmaning för att det skulle passa de olika behoven.
Sigge som visst kan äta lite godis, han kan ju kompenseras med insulin, men det känns ändå inte så himla käckt. Inte minst för att han är så liten och ännu inte borde äta godis. Rasmus ska provoceras lite extra enl Gun, så han kan gott äta godis. Viggo å andra sidan, han blir ju bara hög, vi kan ju inte kompensera honom, alltså är det extra viktigt vad han får i sig.
Jag och Farmor diskuterade oss fram till en lösning som kändes bra. Liten tablettask och en legobil.
Imorgon ska Viggo operera körteln bakom näsan. Inte direkt nervös men lite småjobbigt är det allt. Aldrig kul att se sitt barn sövas. Diskuterade med avdelningen i torsdags ang Viggo och hans insulin. Återigen inser man att vi verkligen är experter på diabetesen hos våra barn. Nånstans tar man för givet att vården självklart kan det här. Men vissa saker vet vi bara bäst...
Kommentarer
Postat av: mh
Vad skönt att det varit en lugn påsk.
Trackback
