Mina söta barn

Konstigt det där, annars skulle jag tycka att det var hemskt skönt att plötsligt få några timmar alldeles själv här hemma och bara göra absolut ingenting.  Idag känner jag mig sjuuuk, så Dave har stannat hemma för att ha pojkarna. Nu är de alla ute så att jag skulle få lite lugn och ro. Med den påföljd att jag känner mig alldeles ensam och övergiven... Knäppt var det här!

Annars lite positiva uppdateringar.

Det har äntligen löst sig med grabbarnas förskola inför hösten. Både Viggo och Sigge ska börja tillsammans på en annan förskola. Det känns verkligen jättebra. Även om det innebär en flytt för Viggos del. Men nu får de gå tillsammans, dessutom på den förskola som vi egentligen hade velat ha för Viggos del sen början. Så där ska vi börja inskolningen efter sommaren. Men vi ska ha möte med pedagoger och kokerska så snart som möjligt så vi kan diskutera förutsätningarna för att få det att funka så bra som möjligt. Känner mig jättelättad!

Dessutom hade vi Tessan här igår. Vi har nämligen fått beviljat något som heter "avlösarservice i hemmet" av socialtjänsten i vår kommun. Det är ju som så att man utgår från barnens bästa, mår föräldrarna bra- mår barnen bra. Och i vårt fall har  man kommit fram till att vi behöver lite avlsatning för att kunna vara ensamma tillsammans jag och David. Helt enkelt lite tid för att ta igen oss. Så nu håller vi på att skola in denna Tessan, och det känns verklgien jättebra. Samtidigt så skumt. Här kommer en människa och tar hand om våra barn, betalt av kommunen. Jag behöver inte ha någon som helst sorts dåligt samvete eller fundering på om hon egentligen vill.

Nu ska jag ta tillfället i akt, lägga mig på sängen och se mina inspelade avsnitt av Greys Anatomy. Inte så dumt ändå...