Utmattningsdepression
Nu har både läkaren och kuratorn konstaterat samma sak. Utmattningsdepression. Jag funderade länge och väl om jag verkligen skulle skriva om det så här i min blogg. Lämna ut mig så fullständigt. Någonstans finns det trots allt ett litet uns av skämmighet över att inte må bra psykiskt. Någon sorts känsla av att vissa saker pratar man inte högt om. Jag hade ju inte funderat över om jag verkligen skulle berätta om jag hade fått nageltrång.
Men samtidigt så skämms jag ju faktiskt inte. Hej, jag heter Tove och jag mår inget vidare bra just nu.
Det enda som jag i så fall känner är att jag trodde att jag var starkare än så. Bättre än så. Jag är ju alltid så bra på att se det positiva i allt. Se fördelarna. Och så plötsligt klarade jag inte det. Det om något känns som ett misslyckande.
Samtidigt känner jag mig lugn. Nu ska det ju bli bra igen. Värre är det ju när man bara går här som i en bubbla och inte förstår vad som är fel, och varför det bara inte funkar.
Älskade, älskade David. Tack vare dig vet jag att det kommer bli bra igen.
Men samtidigt så skämms jag ju faktiskt inte. Hej, jag heter Tove och jag mår inget vidare bra just nu.
Det enda som jag i så fall känner är att jag trodde att jag var starkare än så. Bättre än så. Jag är ju alltid så bra på att se det positiva i allt. Se fördelarna. Och så plötsligt klarade jag inte det. Det om något känns som ett misslyckande.
Samtidigt känner jag mig lugn. Nu ska det ju bli bra igen. Värre är det ju när man bara går här som i en bubbla och inte förstår vad som är fel, och varför det bara inte funkar.
Älskade, älskade David. Tack vare dig vet jag att det kommer bli bra igen.
Kommentarer
Postat av: mh
Jag hoppas att det vänder för dig snart, en avkopplande helg skulle du behöva på ett spa exempelvis fri o ledig från familjen o komma i nya tankar om livet.
Postat av: Emma, mamma till Tove...
Visst är det väl konstigt att det ska va så jobbigt att berätta att man faktiskt inte mår bra rent psykiskt!! Har varit i den situationen själv och känner så väl igen känslan. Trots att vi är mammor så är vi tydligen inte osårbara... ;) Vi vill så mycket och ska ha koll på allt, tills det inte blir hållbart längre. Det konstigaste är att det inte är vi själva som säger stopp, nån måste säga det till oss.
Ta nu hand om dig själv och ta den hjälp du kan få! Kram på hela familjen!!
Trackback
