Mina söta barn

Så var det läkarbesök idag. Vår underbara fantastiska Gun. Hennes engagemang är helt otroligt. Hennes mobilnummer gör att man känner sig trygg i vetskapen att hon alltid är tillgänglig. Idag satt vi inne hos henne i nästan två timmar. I tur och ordning går vi igenom varje barn och alla ev åtgärder. Samtidigt som vi hinner prata om hur vi själva mår och orkar med situationen. Jag känner verkligen att hon uppriktigt bryr sig om både oss och barnen.

Precis som jag trodde låg Viggos Hba1c fortsatt stabilt. Han ska fortsätta med sina 2 enheter Lantus. Vi har pratat lite om att införa lite måltidsinsulin efter kvällsmaten eftersom han tenderar att ligga lite högre därefter, men vi ska avvakta med det lite till. Vilket är skönt, det är ju trots allt en spruta till.

Sigge låg alldeles för högt. Naturligtvis. Höjningar på både basal och bolus ska förhoppningsvis rätta till det något. Samtidigt är det inte så enkelt att det bara krävs höjningar. Vi tankar ner sockermätaren, och kan därför se jättefina kurvor vad som händer med sockret. Där ser man ju hur enormt svajigt det är, och det kan ju vara svår att komma åt. Å andra sidan, kan man  se återkommande tendenser. Som att han på sista tiden varenda morgon vaknat för högt. Då höjer vi förstås basalen under de timmarna. Basalen är alltså det insulin som pumpas ut kontinuerligt, bolus är det extra vi knappar in att han ska ha vid varje måltid. Vissa ändringar gör vi själva när vi tycker att det behövs, men Gun går ändå alltid igenom doserna.

Så var det Rasmus då. Hans Hba1c ligger fortfarande bra. Det har iaf inte ökat sen vi var där i årsskiftet, vilket förstås är jättepositivt. Naturligtvis kan Gun överhuvudtaget inte svara på om Rasmus kommer utveckla diabetes eller inte. Det kan ingen utan kristallkula göra. Idag säger hon att han har nedsatt glukostolerens. Jag  tyker ändå mig höra att Gun pratar i termer som "när" snarare än  "om". Vi pratade om detta om man skulle testa om han har antikropparna eller inte. Men vi kom fram till att det gör ju ingen som helst skillnad. Skulla han inte ha det säger det inte att han inte kommer få det. Skulle han ha det kan vi ändå inte göra något annorlunda. Tvärtom skulle det kunna skapa mer stress. Däremot, till våren ska Rasmus med största sannolikhet få vara med i en Diamyd studie. Jättepositivt! Det är ett läkemedel som ges om man har GAD antikroppar(i så fall måste han förstås testas), men ännu inte utvecklat diabetes. Förhoppningen är då att vaccinet ska få kroppen att sluta attackera sina beta celler som producerar insulin, och i förlängningen slippa utveckla diabetes. I den här studien ska ett av tre barn få placebo, men man kan ju hoppas på det riktiga läkemedlet. Det är helt otroligt, tänk, om detta kan förhindra att Rasmus får diabetes...