Mina söta barn

Sigge vaknade igår kväll och var helt otröstlig. Naturligtvis fick vi ta ett socker det första vi gjorde så att det inte var så att han var låg. Han låg då på 14 så ingen fara med andra ord. Men vi börjar misstänka att han just nu inte mår så bra av laktos, han har kanske helt enkelt ont i magen. Vi ska ta och testa ett par veckor laktosfritt så får vi se om det hjälper.

Sigge har ju pump. Den hänger i ett litet bälte kring magen, och sen är det in liten plastslang fäst med en liten nål på rumpan. Han får sådana fruktansvärda hudproblem av den där klisterlappen som häller fast hela härligheten på rumpan. Han river så det blöder, och i farten kliar han loss nålen. Igår fick jag byta den tre gånger. Det är ju inte heller så käckt när han rivit loss den och jag inte ser det eftersom han ganska snabbt stiger i socker när han inte får sin insulin. Jag tror att Sigge inte förstått att den där pumpen faktiskt är en del av honom. Han blir jättearg när man fixar med den. När jag ska ge honom bolusdosen, alltså putta till extra vid måltid, får jag försöka göra det bakom ryggen på honom medans han är upptagen med annat. Det har varit lite tal om att vi ev ska få en pump med fjärrkontroll pga detta.

Viggo däremot får sitt insulin i spruta, en s.k. insulinpenna. Han har fortfarande så mkt egenprodutktion av sitt insulin att han får bara en spruta på morgonen. Han behöver ännu inte ngt måltidsinsulin, vilket naturligtvis gör livet mycket enklare för både honom och oss... Han ligger för det mesta väldigt jämnt och fint. Vi hoppas att detta ska hålla sig så länge det bara går.

Idag ska vi hem till familjen H. och äta middag. Underbara härliga vänner som precis som vi lever med diabetes. Deras flicka debuterade i samma veva som Viggo. Det är skönt att ha dem att dela detta med. Inte minst ser vi fram emot vår gemensamma Mallorca resa till sommaren!