Mina söta barn

Påbörjade dagen med att sova till klockan nio. Vet inte hur jag nog kan poängtera att hos fam Lövberg sover man helt enkelt inte till klockan nio. Förutom just idag då. När supersöta Tessan skulle komma för sin veckoavlösning. Dessutom skulle bästa Hermissarna ta vid när hon lämnade. Alltså var det panikstäd som gällde. Bara det där akuta liksom. Men som ändå måste göras för att man inte ska behöva skämmas för hur vi lever egentligen... Det får gärna se relaxat inbott ut. Hårfin skillnad...

Hursomhelst hade jag en urskön stund. Strosade i blomaffär och inredningsaffär. Njöt av en gourmethamburgare samtidigt som jag ägnade mig åt Metro. Passade på att slänga en sur blick på den stressade mamman som hade två ungar som förde ett herrans väsen. Man kan nämligen passa på att kasta lite sten när man är ensam. Nä, skojade bara. Klart jag inte gjorde. Slängde henne däremot en medlidsam blick. Kände tacksamhet över att jag vid just detta tillfälle inte behövde passa på högljudda barn.

Sen i vanlig ordning stojig och glad tillställning med goda vännerna. Idag bara 5 barn, inte vanliga 6. Men dessutom två hundar som far runt mitt ibland allt. Ungar som låter, tallrikar som far i golvet. Nån som vrålar att han måste kissa. Nån unge vrålar för att en annan unge som tar leksaken. Samtidigt minst tre grabbar som gör konstanta skjutljud. Och så hundarna då. Men det hela är så himla mysigt och fyllt av massor av värme och innerlighet.

Jag är HELT slut.