Stora ord och socker

Det måhända vara en sån där äcklig klyscha, men jag älskar verkligen mitt liv. Visst, det går upp och det går ner. Vissa dagar känns det mest tungt. Men allt det där jobbiga, de där tunga dagarna. Diabetesen. Allt det där är ett sånt lågt pris att betala för att få leva mitt liv med David och våra barn. Allt som har hänt det senaste åren, mina föräldrars cancer, min lungpropp, mina barns diabetes gör faktistk att man måste ta ett steg tillbaka och se över sitt liv. Vad vill man egentligen? Vad är det som är viktigt? Nu är ju detta stora ord, och de gör mig definitivt inte till en bättre människa än någon annan. Jag gnäller fortfarande på att mjölken är slut, jag skäller fortfarande på mina barn. Jag hatar fortfarande obäddade sängar. Men jag tror att jag nånstans däremellan verkligen känner efter, och inser hur mycket jag faktiskt älskar mitt liv.

Lite diabetes då när jag nu öst ur mig dessa stora visdomsord.

Vi fick ju i uppdrag av Gun att göra en sockerkurva på Rasse under helgen, för att ev dra igång insulinbehandlingen under veckan som kommer.

Missförstå mig rätt nu. Det är ju självklart att jag överhuvudtaget inte vill att barnet ska utveckla diabetes. Det är ju det sista jag vill för min älskade stora son. Men samtidigt "vet" jag ju att det är på gång. Som det är just nu ligger jag i ständig beredskap med oron fullt påslagen. Inför varenda socker som ska tas ligger hjärtat i halsgropen. Ibland får det anledning att åka lite ytterligare längre upp, i bland trillar det ner där det hör hemma igen.

Det var ju precis det samma med Viggo. Sen när behandling väl startade sörjde vi ett litet tag för att sen göra vardag av det med. Man måste ju alltid tas med den verklighet som råder, men väntan och ovissheten är baske mig det värsta. Men naturligtvis, det hela handlar ju inte om mig även om jag kanske får det att låta så nu. Utan om Rasmus och vad som är bäst för honom...

Så vad jag egentligen skulle komma till, var att Rasmus hade bra värden under nästan hela gårdagen. Bara ett som var lite högre. Alltså inget som gör att vi kommer starta behandlingen denna veckan. Inte alls som de andra värdena under de senaste veckorna.

Så det var ju bra...?


Kommentarer
Postat av: mh

Vad skönt att det hållit sig bra i helgen. Själv har jag legat för högt många siffror över 9 och nytt rekord på 14,5. Ska besöka doktorn på tisdag o höra vad hon säger.

2010-03-28 @ 21:05:24
Postat av: Tove

Har du diabetes, eller är det på gång som för Rasmus?

2010-03-28 @ 21:12:40
Postat av: mh

Tyvärr har jag redan konstaterad sen feb -09 o är tablettbehandlad med metaformin har diabetes typ 2. Men har inte haft speciellt mycket över 10 förut. är rädd att måsta ta insulin i framtiden.

2010-03-29 @ 01:13:38
Postat av: Tove

Usch vad trist. Ja, med de värdena låter det ju tyvärr som om det finns risk för att du behöver insulin. Men å andra sidan, fråga oss, det går bra att leva med det med :)

2010-03-29 @ 11:17:57
Postat av: mh

Ska bli intressant o höra vad läkaren säger i morgon, har legat mellan 9-10 i natt o på morgonen så bra känns det inte.



Givetvis går det att vänja sig vid insulin också men inget roligt om man tvingas börja med det.

2010-03-29 @ 17:26:22
Postat av: Annika

jätte jätte fint inlägg, om livet, upp och ner - men att ändå älska det. så sant. det är ju ens eget liv... härliga ord!

2010-03-31 @ 19:57:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0