Mina söta barn

Egentligen ska man ge Sigge måltidsinsulinet innan han börjar äta för att kroppen ska må så bra som möjligt. Men det är ju svårt att veta hur mycket en sån liten kille kommer att äta. Han kan ju plötsligt bestämma sig för att han inte tänker äta nåt alls. Då är det jättedumt om man precis pyttsat i honom en rejäl dos insulin, då blir han ju jättelåg. Så ett alternativ är ju att dela upp insulinet, hälften före och sen resten när man ser hur mycket han har ätit. Men då har vi ju ett annat problem, Sigge blir ju så förbannad när vi grejjar med pumpen, så då blir det en kamp. Så Sigge får helt enkelt hela dosen när han ätit färdigt. Doktor Gun är inte helt glad över det, men hon ser ju också problematiken.

Hursomhelst idag när Sigge skulle få lite mellanmål, satt han plötsligt med pumpen i handen. Detta är i sig ett problem, han vill gärna leka med den. Men innan jag skulle stoppa ner den tänkte jag att jag kan ju lika gärna ge honom insulinet. Varpå han naturligtvis bestämde sig för att han minsann inte skulle ha någon fika.

Jag som alltid ger insulinet efteråt. Han som alltid äter sin fika. Jag fick helt enkelt ta fram stora mjölkglaset och hälla i honom.

Jag tänker fortsätta ge honom insulinet i efterhand.