Mina söta barn

Det har gått några dagar sen sist, men jag har känt att det varit lite mycket runtomkring mig. Känner mig lite sliten helt enkelt.

Dels är ju Sigge i vanlig ordning förkyld och det är ett fullt sjå att lyckas innhalera honom. Dels är det dagis striden som fortsätter. Dels är det Viggos vådrbidragsansökan, och Sigges överklagan till länsrätten. Dels är det den konstanta oron för Rasmus socker. I helgen låg han bra högt igen. Igår hade David ett långt samtal med Gun om hur vi ska gå vidare. Sen så är det Sigge som vi mer och mer tror har gluten. Detta oroar naturligtvis också. Han äter sämre än någonsin och gråter ofta och säger ajajajaj. Mammahjärtat blöder...

Men för att ändå vara positiv. Slutar man se det ljusa i tillvaron går man snart under.

Vi hade en jättemysig helg. På lördag tillbringade jag och Rasse flera timmar med att förnya hans vårgarderob. Det är jätteroligt hur han tar ett sånt aktivt intresse i hur han ser ut. Till slut tröt dock orken och plötsligt satt han och grät. Då vet man att det är fikatajm :) Spontant middagbesök förgyllde sen kvällen.

På söndag hade vi familjen H på besök. Så skönt med riktigt goda vänner som verkligen bryr sig, och som dessutom har insikten om hur det är att vara diabetesförälder. Jag fick både gråta en skvät men även skratta en hel del. Två så väldigt viktiga ingridienser i tillvaron.

Det är verkligen något som kännetecknar mitt liv just nu. Sorgen och glädjen som hela tiden går hand i hand.