socker, socker, socker
Kanske blir det väldigt mycket tjat om sockerkurvor hit och sockerkurvor dit. Men det är ju mitt liv just nu. Kanske än mer för att jag går hemma på dagarna. Det finns ju liksom ingenting som egentligen flyttar min fokus från barnen och deras diabetes. Både älskade mamms och lillasyster frågade efter förra inlägget om jag mår bättre. De kunde väl andas en viss frustration i det hela... Men jag fick ju försöka förklara- jag mådde ju inte dåligt, men det är ju så här det ÄR. Jämnt. Dygnet runt. Alltid jaga, jaga, jaga. Och då- då märker jag ändå att jag har en mer avslappnad inställning till det hela än vissa andra diabetes mammor jag möter.
Fikade igår med den ny vän som klivit in i mitt liv. Så väldigt, väldigt trevligt. Vi konstaterde båda två att det är underligt att det ska vara så svårt att få tummen ur ibland. När man ju faktiskt mår så hemskt gott av att träffa goa vänner. En sån underlig ond cirkel, ju tröttare man är, dessto mindre orkar man. Och tröttare blir man av att inte göra roliga saker. Efter en sån där stunds trevlig social samvaro känner man ju verkligen hur livsandarna återvänder.
Pratade med Dr. Näslund (!) idag, nu är det klart att Viggo ska operera körteln bakom näsan. Men hon vill inte göra det på Frölunda pga diabetsen, så hon har skickar en remiss till Östra.
Som du skriver om den typen av tröttheten så kan man tyvärr inte vila sig piggare. Du måste skaffa dig ett eget utrymme och kanske behöver du göra det utanför hemmet. Ge dig själv en "diabetsfri" kväll i veckan som kan bestå av alltifrån gym-besök till bio eller bara fika hos morsan. Behövs nog lite självdiciplin för att orka men som du själv skriver det tillför så mycket. Kanske du skulle slå dig ihop med andra d-mammor som ändå skulle förstå din/er situation. Men glöm då inte att tala om annat........
BRA SAGT/ SKRIVET :)!!! T.o.m jag som bara har ett, friskt, barn kan känna av i princip samma sak när man e ledig och hemma med barn. Man får lixom tid att gå omkring och fundera, tänka, oroa sig, fixa, dona, ordna och allt annat som hör till... Jag kan tänka mig att det är extra viktigt för dig att få slippa och bara få finnas en stund, få vara Tove!
Gör som din kloka mamms säger!
Kram!
