Sprutan

Idag har även mamma gett Viggo sprutan. Jag är precis lika imponerad av henne denna gång. Den här sjukdomen kräver mycket av alla i vår omgivning... Tycker man då dessutom att det är jobbigt med sprutor och nålar krävs det än mer. Jag och David är lyckligt lottade som är omgivna av en sån fantastisk familj på båda sidor.

Kommentarer
Postat av: Småbarnsmamman - Mamma till en pojke med diabetes

Åh så duktig!! :)

Det är inte roligt att sticka ett barn så bara att "göra" det kräver en hel del.



Kram till er, hoppas ni får en bra helg med bra blodsocker. ;)

2010-03-05 @ 18:02:42
URL: http://johannajois.blogg.se/
Postat av: Moren

Tove - jag satt här och läste och grät och beundrade och älskade - älskar er alla så oändligt mycket. Tänk att få vara mormorsmor till en så underbar familj! Det skrivna inte bara innehåller så mycket - det är också imponerande välskrivet. Jag skulle vilja att fler fick läsa det du har skrivit. Jag kommer i alla fall att låta mina vänner få läsa det. Mitt hjärta är så fullt att jag för ögonblicket inte kan säga mer men vi hörs.

Än en gång jag är så gränslöst tacksam att ni alla är min familj. Moren

2010-03-06 @ 18:35:34
Postat av: mamma och mormor

Att kunna hjälpa till och avlasta sina barn när något tråkigt händer är en urdrift. Gärna ta över och ta bort "smärtan" men det går sällan. Då får man göra det man kan. Vi känner också av frustrationen över att vara okunniga men det är ju en resa för oss också. Men att spruta Viggo var ju när allt kom till kritan lättare än vad jag nånsin trott. Inte minst för att Viggo "hjälpte" mig och kunde tala om hur jag skulle göra! Tove och David-ni är fantastiska som skapar en naturlighet runt hela problematiken: det är som sagt - det är inte hur man har det utan man tar det!

2010-03-06 @ 18:38:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0