Mina söta barn

Regn, regn, regn. Svårt att tro att vi är en bra bit in i maj månad. Som tur är har vi ju Mallorca att se framemot så det här vädret känns inte så trots allt inte så katastrof... 28 maj åker vi och blir borta två härliga veckor! Första veckan njuter vi av vårt egna härliga sällskap, sen ansluter bästa familjen H. Så väldigt roligt att få tillbringa en vecka med dem, längtar!

Fick ett mail från en gammal god vän som tydligen läser denna blogg. Så himla roligt! Jag har faktiskt tänkt på det där. Varför bloggar man, vem läser. Varför läser? Själv är jag flitig läsare av andras bloggar. Nu är jag ju rätt nyfiken av mig :) men jag gillar att få en inblick i andras liv och tillvaro. Inte minst när det är ämnen som berör lite extra mycket, och framför allt de som man kan relatera till själv. Men nånstans handlar väl detta även om någon sorts bekräftelsebehov antar jag. Under många, många år skrev jag dagbok vilket jag inte gör alls längre. Istället bloggar jag. Och jag när då lägger ut mina tankar i cyberrymden känns det plötsligt viktigt att någon läser och tar del av det hela. Men egentligen är det ju inte därför jag skriver, det gör jag ju för att jag mår bra av att skriva. Alltså borde det egentligen inte spela nån roll om det överhuvudtaget finns nån som läser... Men samtidigt kan jag nästan känna att det handlar om att visa att man bryr sig om genom att läsa. Jag VILL ju att folk ska läsa, dels det, men dels handlar det ju om att ta del av hur jag och min familj har det. Annars hade det ju varit den där dagboken i byrålådan istället. Löjligt glad blir jag över att få kommentarer på det jag skrivit.

Men så en annan aspekt, kan man FÖRVÄNTA sig att folk ska läsa? Alla gillar ju inte att läsa bloggar. Vissa kan ju t.ex. känna att de gör intrång i någons privatliv.  Eller helt enkelt (hör o häpna!) faktiskt inte är så intresserade...

Men mer än något annat hade jag faktiskt ett primärt syfte med att starta denna bloggen. Jag vill verkligen ge en liten bild av hur det är att leva med diabetes. Jag insåg att de allra flesta faktiskt inte förstod, och hur skulle de kunna?? Men det blev viktigt för mig att alla skulle inse att det handlar om så hemskt mkt mer än att ta ett litet socker för att sen ge insulin. Hur mycket tanke, oro och planering det ligger bakom vartenda litet stick.

Hursomhelst, ni är en liten skara trogna följare, och ni ska ha ett sort tack för att ni faktiskt återkommer gång på gång för att tad del av diverse kuligheter som diabetes, depressioner och annat smått o gott hos fam Lövberg.