Socialtant

Jag tycker att det gnälls så mycket. Inte för att jag själv varit så positiv senaste typ... halvåret. Men det gnälls på förskolor. Och på sjukvården (ja, jag vet - jag gjorde det häromdan). Och på socialtjänsten.

Jag vinkade precis av jordens goaste tjej från socialen. Skulle gärna använda mig av begreppet socialtant, men jag tror hon är tio år yngre än mig. Hon var här för att prata om våra avlösningstimmar och se om det finns ett fortsatt behov. Så väldigt omtänksam och full av empati. Finns det inte någon sorts föreställning om att just socialtanter är oginna och besvärliga och ute efter att göra livet svårt för behövande.

Tänk att sitta i en hel timmas tid och bara få ösa ur sig om tillvaron. Samtidigt som någon stryker mig medhårs och säger att det är klart att det är jobbigt, du behöver inte vara så duktig jämnt.

Hon uttryckte glädje över att se att jag mådde mycket bättre än i januari då vi senast träffades. Men hon uttryckte samtidigt oro över att jag skulle kunna krascha igen med tanke på vilka små marginaler jag faktiskt har. Därför tyckte hon att för både min och Davids skull, skulle hon rekomendera att vi får fortsatt avlösning året ut.

Är det inte ett helt fantastiskt land vi bor i, säg?? "Jag ser att ni har det besvärligt, här kommer bästa Tessan och tar hand om era barn så ni kan gå iväg och rå om varandra."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0